Ja, då hade man tagit sig vatten över huvudet då. Författa recept och dessutom på givet tema med förutbestämda viner av en producent, auch. Fast det är klart, vad vore livet utan lite utmaning. Men helt ärligt undrar jag vad de tänkte när de bjöd in en oftast skrivande vinamatör till en kokbok med ideligen klockrena matförfattare. Får hoppas att jag kan tillföra något, annars kan de alltid säga: -ja, just det var den där som trodde sig ha en plats bland eliten, tji fick han.

Annars är jag en vinsörplande, snart blivande, trebarnsfar boende i södranorrlandsskogen. Gillar mycket men vurmar extra för långlagat, reducerat, rediga råvaror och framförallt rätt vinmatchning. Passionen kring mat och dryck har nog alltid funnits men eskalerat på sistone. Har författat mitt lilla krypin, Svenssonsmakaren, sedan våren 2009. Fick då en rejäl knuff, av min bättre hälft, ut i cyberrymden. Är en 110-10 % människa, vad jag lägger på vad pendlar lika snabbt som jag är entusiastisk över det jag gör för tillfället.

Jag som inte kunde närvara vid inspirationsträffen IRL, fick en liten inspirationslåda sänd med posten. Tre flarror och ett paket skinka, släng in ett tema med något lagat och något köpt och det formligen snurrar. Äsch, lika bra att göra det som jag tror mig göra bäst. Prova vin, fota och komma med ett matchningsförslag.

El Coto Crianza 2008 (nr 12670, 75 kr) har en stor, varmmustig doft med gott om fylligare trätoner och en gnutta dill. Ung men ändå med ett betryggande djup.

Munkänslan är helt klart åt det mustigare hållet, gott om solmogen mörkröd frukt, ek, lite läder och annat gotta, om man gillar mustigt rött det vill säga. Trots det finns det en pigg ton mitt i allt som balanserar upp på ett föredömligt sätt.

Eftersmaken är ganska lång, med uppiggande frukt och lite träsmak.

Den självklara matchningen är någon form av Tapas, gärna med lite chark och ostplock. Men varför inte prova till helgrillad makrill, mustig barbequesås och coleslaw, gärna lite lätt kylt så att syra och frukt verkligen får spelrum.

Jag heter Annika Ingemarsson, och jag matbloggar sedan augusti 2008 på www.smaskens.nu. I min blogg delar jag med mig av recept på det jag lagar och bakar, men även av dryckestips och av tankar och funderingar. Mina två största passioner i köket är långlagning av kött och glasstillverkning.

Jag har en stor familj med fyra barn, och jag är ofta tacksam över att ha matlaging som mitt alt uppslukande intresse, då jag och min man ofrånkomligen har ansvaret att servera våra barn minst ett mål lagad mat om dagen. I vårt hem är middagen dagens viktigaste stund, och vi kompromissar aldrig med den. Vardag som helg serverar vi dagligen en vällagad måltid, vare sig det är pasta med en snabb, hemlagad tomatsås eller kött som fått långlagas under hela arbetsdagen till mör och välsmakande perfektion.

Maten tar så mycket plats i mitt liv att jag inte vet vad jag skulle sysselsätta mig med om det inte vore så att jag bar det stolta epitetet matnörd. Min största förebild i köket är utan tvekan Nigel Slater, tätt följd av Lisa Förare Winbladh, och inte minst alla de  matbloggar jag sedan många år dagligen konsumerar. Det är ingen överdrift att  påstå att jag tillhör kategorin människor som lever för att äta.

Jag tyckte Bloggreceptboken 2011 var ett fantastiskt kul projekt, och tackade därför glatt "ja" til att delta även i år. Föga hade jag kunnat ana hur svårt det skulle visa sig vara att komma på en bra rätt att dela med sig av. Med all rätt brukar jag hävda att jag lagar i stort sett all mat från grunden, och kanske var det denna min identitet som gjorde att jag till en början fullständigt körde fast. Jag kunde verkligen inte komma på ett enda vettigt förslag som kändes som något jag själv skulle kunna laga till, något som verkligen kändes som Annika-mat.

Till min stora lättnad släppte den mentala spärren ungefär vid lunchtid igår, då jag äntligen insåg att jag redan hade en fix och färdig receptidé i min mentala receptbank. En idé som legat och mognat ända sedan förra våren, och som nu äntligen skulle få lov att förverkligas. Ingredienserna inhandlades igår, och nu i ftermiddag tillreddes en rätt som visade sig vara både snabb enkel och god. Tur är väl det, för ett recept som ska vara med i Bloggreceptboken måste trots allt håla en viss nivå, inte sant?

Jag känner en stor lättnad, och ser nu fram emot bildbehandling, tillagningsbeskrivning och inte minst at författa själva brödtexten till mitt bidrag till Bloggreceptboken 2012. Givetvis ser jag också fram emot att ta del av alla de andra bidragen. Tänk om vi allesamman hade kunnat ses och laga till våra egna rätter i ett stor knytkalas?

Vad innebär det egentligen att vara en obotlig matnörd? Ett av de vanligaste symtomen är att man tenderar att spendera oändligt många timmar i mataffärer, saluhaller, köksbutiker, och framför kokbokshyllan i bokaffärer (och hemma hos vänner också för den delen). Att inte rygga för att prova nya och ovanliga ingredienser eller tillagningssätt, utan snarare bli barnsligt uppspelt av att ha något främmande framför sig.

Vi som bloggar på Matporr kan kryssa i alla dessa boxar, och älskar det. Mat är något som inspirerar och ger energi, och att dessutom ha möjlighet att kombinera vårt största intresse med resande och fotografi, ja där har vi essensen av Matporr. Det vi älskar mest med mat och matlagning är att det inte finns några gränser – det roligaste som finns är att utforska och komponera nya rätter och smakupplevelser. När vi är ute och reser i världen är maten alltid i fokus, oavsett om det betyder att hitta nya och innovativa restauranger eller att gå på matmarknader i timmar. Upplevelser allt i från att köpa färg- och smakrika kryddor i lösvikt av kvinnor på kryddmarknader i Etiopien till att att knö sig in på ett omtalat och fullsmockat ställe i hjärtat av Meatpacking District i New York – allt är lika underbart och känslokittlande.

När vi inte har möjlighet att resa så kompenserar vi med att läsa om smakkombinationer och tillagninssätt, och husgudarna i köket är Lisa Förare Winbladh och Heston Blumenthal – människor som tar vetenskapen om mat steget längre, och som aldrig slutar upp med att briljera med sin kunskap och nyfikenhet.

Matporr är stolta över att bo i Sveriges fisk- och skaldjurshuvudstad Göteborg, där pinfärsk fisk och nyfångade skaldjur aldrig är längre bort än fem minuter. Att vårt "Något köpt" skulle komma just från havet var det ingen fråga om, eftersom det är råvaror som knappt behöver någon tillagning för att vara perfekta. Ett dussin burfångade kräftor? Nyplockade ostron? Det är bara att ställa fram på bordet så är succén ett faktum. Till vårt recept för Bloggreceptboken 2012 kombinerar vi västsvenska skaldjur med en enkel men smakrik spansk soppa. Svalkande, enkelt och gott – perfekt till sommarens alla långa kvällar på altanen med vänner och vin. Vi är stolta över att återigen få förtroendet att medverka i Bloggreceptboken, och hoppas att vi kan öppna ögonen och inspirera; för det är få saker som gör oss så stolta som när andra gillar den mat vi lagar och bjuder på.